Sep
03
2010
”I varje liv måste det regna ibland. Somliga dagar måste få vara mörka och dystra.” Henry Wadsworth Longfellow
Att ta itu med problem och rida ut stormar hör till livet. Vi som har gått igenom jobbiga upplevelser, är skyldiga att hjälpa de yngre att förbereda sig för svåra tider genom att berätta för dem hur vi har löst problemen.
När man står mitt i stormen, måste man inse att man är som alla andra. Inte så att man vill dra med sig andra i olyckan, men man vill inte känna att man är alldeles ensam.
Vi kan aldrig räkna med att våra livsvillkor skall vara absolut perfekta. Enda stället där solen skiner varje dag är i öknen. När vi drabbas av någonting smärtsamt, skall vi ta tjuren vid hornen och klara av problemen snabbt, i stället för att dra ut på plågan genom att ta omvägar för att försöka slippa undan hindren.
Vilka problem jag kan ta itu med och göra mig av med idag?
Sep
02
2010
För fyra år sedan var jag minst lika aggressiv som de aggressiva politikerna här i stan. Gick jag en runda på Kvarnholmen, så kunde jag med 100 % säkerhet vara beredd på att bli attackerad av några förbaskade politiker som ville påtvinga mig sin skit.
Inte nog med det: Trots en lapp på dörren att jag inte vill ha reklam och att det också gäller politiska och religiösa verksamheter, så nog tusan kunde jag räkna med att få deras skit i brevlådan också. Man tar inte alls hänsyn till den enskilda individen.
Jag gick ut i media via insändare och undrade om det verkligen var tvunget att politikerna skulle vara så aggressiva? Om jag ville ha kontakt med dem, så var jag verkligen stor nog att fatta beslut att ta den kontakten. Men det ansåg inte dessa lögnhalsar till politiker. Nej, det försökte idiotförklara mig och resten av samhället genom att flyta på oss på stan.
Jag bloggade också något i stil med ”får man knäa en politiker” och den raden var ställt i frågeform. Det handlade självklart inte om att fysiskt ge mig på dem, utan mentalt ge dem ett knä där det gjorde mest ont. Det slutade med att en då politisk sekreterare (jag tror han stigit i graderna nu) ringde min väninna – sin f.d fru – och undrade vad jag menade! Han vågade inte ta kontakt med mig.. och han hittade på något om att alla politiker kände sig rädda och övervägde polisanmälan! Att jag inte skrattade på mig! Vad var de rädda för? Vad skulle de polisanmäla? Att jag undrade om man fick knäa de jävlarna, i tanken?
Läs vidare »
Sep
02
2010
Svaret, min vän, flyger för vinden. Svaret, min vän, flyger för vinden.” Bob Dylan
En familj är som ett klockspel som drivs av vinden. Alla de olika familjemedlemmarna fungerar som motvikter för varandra så att balansen upprätthålls. När en får problem, ikläder sig ofta de andra olika roller och försöker ta itu med situationen. Men vad händer med vårt klockspel när alla drar åt olika håll? Då förlorar vi balansen, och antingen krockar vi med varandra – och då blir det en riktig kakafoni – eller också tappar våra klockor kontakten med varandra och det uppstår en pinsam tystnad.
Om vi släpper taget och förlitar oss till den andliga kraften utanför oss själva, upptäcker vi att den är som vinden. Den sätter vårt klockspel i rörelse sakta och varligt, så att vi kan slappna av och tillsammans gå i den riktning dit vi styrs. Den lockar fram de vackra harmoniska toner som vi själva inte lyckats frambringa.
Vad kan jag göra för att vi tillsammans skall åstadkomma vackrare musik?
Sep
01
2010
Att tomten tar sig in genom skorstenen, är ju en gammal ”vetskap” vi har och jag har väl alltid undrat hur han, med sin stora runda kropp, klarar av det. Men efter att ha läst en artikel om en efterhängsen älskarinna som tog samma väg… ja, då kanske tomten slutar ta skorstenen in.
En kvinna ville överraska sin älskare. Faktum var att älskaren inte ville träffa henne så det var kanske ett sätt att tvinga sig på honom och då kan ju skorstenen vara en väg in i mannens bostad.
Men hur gick det nu för kärleksparet? Läs vidare »
Sep
01
2010
Vädret är något som alltid intresserat oss människor och inget folk i världen är väl så bra på att prata strunt och väder, som svenskarna.
Naturkrafterna har alltid fascinerat mig och jag kan sitta länge och bara betrakta molnen, vita, svarta, färgade eller en blå himmel. Ju mörkare och mer dramatisk, desto mer kittlande.
Jag tog några bilder här om kvällen. Kattis och Zimba får vara med på ett hörn