Feb 08 2010
Det trevande första dygnet..
Igår kördes TV’n hem till sonen som skulle ha den. Många undrar hur det skall gå att klara sig utan TV, några säger att jag aldrig kommer att klara det (Talar de om sin egen oförmåga att vilja klara sig utan?) medan ytterligare några klappar mig på axeln och tycker det är ett rätt beslut. Oavsett vad andra tycker, så är valet helt och hållet mitt utifrån mina behov.
Kvällen igår avrundades med en timmes promenad med Tiger. Han har fått stå åt sidan lite under veckan. Inte så att jag struntat i honom och hans behov, inte alls! Dock har det inte blivit de där timmes långa turerna som vanligt sker. Men vi vände på det igår kväll, som sagt. Det var en skön kväll och han var lite stingslig. Han måste ju få säga sitt och han var missnöjd med mig under den gångna veckan. Matte skäms 
En snabbrunda runt på nätet och sedan stängde jag ner. Kl 22 släckte jag ner för att bädda ner mig i sängen. Jag valde att fortsätta läsa på boken jag just påbörjat: ”Matthandlare Olssons död” av Karin Wahlberg Det var skönt komma i säng i bra tid. Det blev sällan det när jag hade dumburken hemma eftersom jag zappade mellan kanalerna i hopp om något intressant debattprogram eller dokumentär eller annat spännande och nyttigt vetande… och oftast slumrade jag i soffan.
Natten blev väl inte så bra. Först hörde jag ett krasch… och någon av katterna hade vält ner min ljusstake jag fick av syskonen Johansson när jag var klar med min utbildning 2007. Den klarade sig helskinnad men jag vaknade ju till. Sedan fick Tiger för sig att krypa upp i soffan (jag har just påbörjat kampen om att han inte skall vara i den) ett par gånger och jag fick kliva upp och visa honom tillbaka till sin säng. När jag väl kommit till ro och somnat, ringde klockan 07.
Jag somnade om men bara 25 minuter. Det var lika bra att kliva upp och göra mig i ordning och ta en runda med Tiger. Kl 09.15 skulle jag ju vara hos min massör och få min dos av hälsosam omvårdnad. Det är alltid lika härligt att gå till min massör och bli omhändertagen. Men det kändes verkligen att kroppen var en aning ur spel.
Sedan tog jag Tiger med mig kl 12 på en promenad till kyrkogården för att tända ett ljus hos Tommy. Det var ett tag sedan jag var där, kanske 3 veckor. Först fick jag sopa undan all snö så jag hittade lyktan och där satt jag en stund och pratade lite med Tommy. Tänk, det har gått 1,5 år sedan den där dagen…. sorgen har lagt sig tillrätta och lämnat plats åt den ständiga saknaden…. och saknar honom, det gör jag. Ibland gör det så ont.. så vansinnigt ont.. då tänker jag på hur ont har föräldrar, mormor och barn har… Det lindrar inte min smärta, inte alls.. men det ger mig förståelse för deras. Tommy var ju ändå min allra mest trogne och lojale vän.
Läs vidare »
4 kommentarer än så länge | 18 visningar

