chattens.se

Det var rätt så friskt och skönt ute i morse när jag gick från jobbet. Inte alls så kallt som jag trodde det skulle vara. Ändå klev jag raka vägen in i en varm dusch. Fast å andra sidan var jag lite frusen inombords efter ännu en natts arbete.

Dock ville sonen att jag skulle med till ortopeden idag igen så det blev inte att till att lägga mig för att sova. Kl 9.30 satt jag på bussen mot lasarettet och väl på plats, var det väntetid. Sköterskan som gipsar, var ensam så det var lite tyngre belastning på honom eftersom kollegan var sjuk. Men med gott mod och glatt humör så tog vi oss fram i väntan.

Gipset lades om efter att läkaren tittat på benet, känt, klämt och vridit på foten och läkaren var nöjd. Sedan blev det röntgen och därefter direkt hem. Vi skildes åt vid lasarettet då vi skulle med olika bussar.
Läs vidare »

Att tomten tar sig in genom skorstenen, är ju en gammal ”vetskap” vi har och jag har väl alltid undrat hur han, med sin stora runda kropp, klarar av det. Men efter att ha läst en artikel om en efterhängsen älskarinna som tog samma väg… ja, då kanske tomten slutar ta skorstenen in.

En kvinna ville överraska sin älskare. Faktum var att älskaren inte ville träffa henne så det var kanske ett sätt att tvinga sig på honom och då kan ju skorstenen vara en väg in i mannens bostad.

Men hur gick det nu för kärleksparet? Läs vidare »

Vädret är något som alltid intresserat oss människor och inget folk i världen är väl så bra på att prata strunt och väder, som svenskarna.

Naturkrafterna har alltid fascinerat mig och jag kan sitta länge och bara betrakta molnen, vita, svarta, färgade eller en blå himmel. Ju mörkare och mer dramatisk, desto mer kittlande.

Jag tog några bilder här om kvällen. Kattis och Zimba får vara med på ett hörn

Det finns en tanke som ständigt dyker upp i mitt huvud.. en bild som ständigt kommer för mina ögon; att få bo i frihet och försörja sig själv så långt det är möjligt.

Ja, men är det inte vad vi gör idag? kanske Du undrar.

Det beror på vad vi klassar som frihet.

Jag såg ett program här om dagen om en New York-tjej som flytt storstaden och dess hets, mött en man i Norge och där satt bo. Inte vilket bo som helst utan det bo som jag ständigt ser för mitt inre. De hade skaffat ett gammalt torp där de levde som vi människor för drygt 100 år sedan. Ingen el, inget rinnande varmvatten (det fanns rör indraget så de har idag rinnande kallvatten i köket). De har någon ko som ger mjölk till smör, ost med mera. Får som ger ull som kvinnan tar hand om det gamla hederliga handverkarviset. Hon färgar garnerna själv, väver mattor etc, stöper ljusen och hjälper till att hässja hö. I fickan på klänningen bar hon stickningen att ta till så snart det blev tid över. Den lilla familjen har återvänt till människans rötter och de skördar det de sår, syltar, saftar, saltar kött, konserverar med mera.

”Men det är ju ingen frihet” ropar kanske flerparten av mina läsare. Fortfarande handlar det om vad vi klassar som frihet.
Läs vidare »

Hur mycket det än stormar i livet, så vänder alltid vindarna någon gång. Ibland är vi inte vakna för det positiva som sker i våra liv eller omkring oss, för att vi är så fokuserade på att skydda oss i stormarna. Det innebär att vi kan gå miste om så mycket som är bra.

Det är ju så vårt liv är uppbyggt; ibland flyter det på och andra gånger stormar det eller åtminstone blåser. Det går upp i livet och det går ner. Det är i alla dess berg- och dalgångar som vi skapar våra erfarenheter och förhoppningsvis förvaltar dem rätt och tar med oss någon lärdom vidare i livet.
Läs vidare »