Tänk Dig att Du står med en jordhög framför Dig och har planer på att bygga ett hus.”Det är omöjligt” tänker Du. ”Det går inte att åstadkomma.”

Men arkitekten anställer byggarbetare. Grunden gjuts, stommen reses. Och resten följer, steg för steg. Alla har vi sett ett hus byggas och bli färdigt.

Byggnadsritningarna påminner om de målsättningar vi alla har. Vi vill bli bättre människor, pålitligare vänner, bättre konstnärer eller idrottsmän. Att nå ett mål är som att uppföra ett hus. När målsättningen är klar, behöver vi en stadig grund att stå på. Alla behöver vi hjälp av andra för att nå våra mål.

Vilket litet steg kan jag idag försöka ta idag, på väg mot ett av mina mål?

Vi är ofta upptagna av att försöka styra det som händer i vårt dagliga liv och så ivriga att planera för morgondagen att vi låter livet glida oss ur händerna. Livet är idag. Allt vi är säkra på att vi har är de ögonblick i livet som vi inte kan hålla kvar. Ibland känns det som om de här ögonblicken står utanför tid och rum, de är gåvor som vi får ta emot och lämna ifrån oss på samma gång. Liksom en slända som sätter sig på handen och som,om vi försöker fånga den, antingen blir krossad eller flyger sin väg.

Livet är en dag saker som vi måste släppa taget om – våra vänner och kära, våra barn när de växer och blir stora, våra drömmar, vår ungdom. Bara vi själva, vårt innersta jag, är konstant. Det finns där varje dag, det kan vi lära oss något nytt om varje stund, just i detta ögonblick.

Kan jag njuta av varje ögonblick idag?

200 gram bacon
200 gram riven ost, valfri sort (jag valde det som fanns hemma: parmesan)
10 ägg
2 dl vispgrädde
vitpeppar

Ugn 200 grader

Knaperstek tärnad/hackad bacon och riv osten. Vispa ägg med grädde, blanda ner allt. Krydda. Fördela ”smeten” i muffinsformer och grädda ca 15-20 minuter.

De duger verkligen att smaska på!

Att tro på en kraft som är starkare än man själv, är som att veta att solen finns på himlen. Vissa dagar lyser solen med ett så starkt sken att allting runt omkring oss lyser upp – trädgrenar, snöflingor, våra goda vänners ansikten. När man planterar ett frö, är det solens värme som bjuder det att spira upp och bli en blomma eller en frukt. Solen är det centrum som jorden kretsar kring. Solen skänker jorden ljus och värme – ibland utan att vi lägger märke till det.

Andra dagar ser vi inte solen – den döljs av tjocka moln. Men vi vet att även de dagarna tränger solstrålarna ner till jorden med sin livgivande kraft.

En högre kraft skänker oss liv och värme på samma sätt som solen skänker jorden liv och värme. Vissa dagar har vi inga svårigheter att upptäcka den högre kraftens närvaro i vår tillvaro, men andra dagar ser vi den inte för alla molnen. Men den högre kraften ger oss en ljus och trygg replipunkt i livet och den är med oss även under stilla, molniga dagar.

Hur är den högre kraften närvarande i mitt liv just nu?

Dock ville sonen att jag skulle med till ortopeden idag igen så det blev inte att till att lägga mig för att sova. Kl 9.30 satt jag på bussen mot lasarettet och väl på plats, var det väntetid. Sköterskan som gipsar, var ensam så det var lite tyngre belastning på honom eftersom kollegan var sjuk. Men med gott mod och glatt humör så tog vi oss fram i väntan.

Gipset lades om efter att läkaren tittat på benet, känt, klämt och vridit på foten och läkaren var nöjd. Sedan blev det röntgen och därefter direkt hem. Vi skildes åt vid lasarettet då vi skulle med olika bussar.

Väl hemma blev det en tur ut på uteplatsen. Ena brassestolen kom fram och i den la jag mig för att vila och lyssna på musik. Solen var verkligen het och det slutade med att jag faktiskt däckade där i värmen

Jag vet inte vad jag vaknade av, kanske var det Kattis som strök sig mot min hand som då låg ner på plattorna. Hon hoppade upp i knät och vi kelade en stund. Plötsligt går flyglarmet, eller som det korrekt är; Viktigt meddelande till allmänheten. Jag hade inte en tanke på att det var just den måndagen kl 15 idag. Kattis for som en skrämd och skållad katt in i lägenheten (mistluren sitter på taket på huset intill) medan de båda andra mest såg förvånade ut över oväsendet.

Dagen har varit skön och det blir med all säkerhet att koja tidigt idag.

Hur har Din dag varit?

Den första goda nyheten på dagen är att vi vaknar. Vi andas, hjärtat slår, hjärnan fungerar. Livets äventyr kan börja. Vad har dagen i beredskap åt oss? Vi har ingen möjlighet att veta vilka överraskningar som väntar oss.

Vi kan se fram emot inte bara det väntade utan framför allt det oväntade. Vem kommer vi att möta? Vad kommer vi att få se? Vad kommer vi att köra oss? Vad kommer vi att skratta åt? Hur kommer vi att kunna hjälpa andra? Kommer vi att bli älskade och kommer vi att älska?

Nu när vi har fått upp ögonen för hur vacker den här dagen är, skall vi vara vakna för nya intryck. Låt oss gråta när vi är ledsna, le är vi känner oss berörda och skratta åt det roliga i livet som ligger framför oss.

Vad har jag att vara tacksam för idag?

Ensamheten finns inom oss. Den beror inte på hur andra beter sig mot oss, även om det kan påminna oss om att vi känner oss ensamma. Alla har vi varit ensamma och njutit av det – under en promenad på flodstranden, eller när vi har gnolat på en visa som vi tycker om. Att känna sig ensam är att känna att ingen bryr sig om en eller vill vara tillsammans med en.

Ibland måste man få känna sig ensam, och veta att det inte är något fel på en hur man än känner sig. Och ibland kan det vara klokt att ta reda på om det man känner stämmer eller inte. Vi kan fråga mamma om hon tycker om oss, vi kan fråga en god vän om han eller hon vill vara tillsammans med oss, och lyssna på deras svar. När vi känner oss ensamma, vill vi ofta inte höra på vad andra säger, om det inte stämmer överens med vad vi själva anser. Men vad vi måste komma ihåg är att det inte är något fel på oss, hur vi än känner oss.

När jag känner mig ensam – vad kan jag göra då?

Det var svårt somna som vanligt men sedan sov jag rätt så bra, måste jag säga. Fast jag hade gärna sovit lite längre än så här

Efter att ha vaknat lite till liv så blev det att ta hand om fötterna lite. Det är något vi generellt är bra på att slarva med. Vi ser efter vårt ansikte med krämer och färg, vi smörjer våra händer och ser till att håret är fint. Men de som bär oss genom livet, de får minst omsorg från oss… oförklarligt, då de borde få mest omsorg!

Självklart blev det en del snack på msn också efter ytterligare någon timme

Bäst som jag satt där vid datorn, kände jag suget i magen och det blev en liten frukost i form av vaniljyoghurt

Ganska exakt en timme efter att jag åt, var jag på väg mot stan

En timme senare, strax innan jag är framme i stan, har jag köpt rosor och besöker Tommys grav. Det är idag två år sedan han så hastigt lämnade jordelivet

Väl inne i stan skulle jag *hör och häpna* ännu en efit-dag träffa Anne för att fika men först skulle vi se och höra Signe i fönstret Här gör Signe tillsammans med Lars Sonnersjö, som hjälper Signe Kullzén att sitta i fönstret och berätta lite om veckans händelser, lite ljudkoll med ljudkillen Tomas.

Bonusbild: Ljudkillen Tomas, som försäkrar Signe om att det låter bra

För att förstå vad Signe är kapabel till, så se klippet på Youtube från sista föreställningen 2009, då Anne och jag var där. En hel publik står och sjunger allsång som Signe leder. Sjöng gjorde vi idag också, fast idag blev det en hyllning till gamla vattentornet som fyller 110 år nu i september.

Så blev det äntligen tid för Anne och mig att sätta oss på Kullzénska och fika. Ännu en gång blev det räkmacka och mazarin

En timme går fort när vi kommer tillsammans och det är allt från allvar till lättsamma samtal. Här är det lite livsfunderingar

15.45 sitter jag på bussen hem igen. Det är arbete i natt och jag behöver vila. Anne skulle hem och vila då hon kände sig trött efter en hård arbetsvecka

Det blev tid att laga middag och den bestod av köttfärssås och jasmineris

Eftersom jag skall jobba i natt försökte jag sova en stund på soffan.. men det gick som vanligt.. inte alls

Det får bli sista för idag så skall jag koncentrera mig på att bara vila på något vis. Tack för idag och på återseende!

Ta en titt på andras fotodokumenterade dag här

Negativa tankar är som småsten som rullar utför en bergssluttning. Den första stenen stöter till en annan sten så att den börjar rulla och i sin tur stöter till en tredje. Och så håller det på, tills tusentals små och stora stenar, ja, till och med stora stenblock, dras med i raset utför branten.

När vi känner att vi har fastnat i en negativ tanke, kan vi besluta oss för att sätta stopp och ersätta den med en positiv tanke. I början kanske en enda positiv tanke inte räcker för att knuffa undan den negativa tanken. Vi kanske måste tänka fler positiva tankar och börja låta dem rulla utför bergssluttningen. Och om vi tränar flitigt, går det snart lättare för den första goda tanken att lösgöra fler. Vi märker snart hur livet förändras när vi börjar se den positiva sidan av saker och ting.

Hur skall jag se på tillvaron idag?

Att ta itu med problem och rida ut stormar hör till livet. Vi som har gått igenom jobbiga upplevelser, är skyldiga att hjälpa de yngre att förbereda sig för svåra tider genom att berätta för dem hur vi har löst problemen.

När man står mitt i stormen, måste man inse att man är som alla andra. Inte så att man vill dra med sig andra i olyckan, men man vill inte känna att man är alldeles ensam.

Vi kan aldrig räkna med att våra livsvillkor skall vara absolut perfekta. Enda stället där solen skiner varje dag är i öknen. När vi drabbas av någonting smärtsamt, skall vi ta tjuren vid hornen och klara av problemen snabbt, i stället för att dra ut på plågan genom att ta omvägar för att försöka slippa undan hindren.

Vilka problem jag kan ta itu med och göra mig av med idag?