chattens.se

Tålamod med sig själv är oftast den svåraste arten av tålamod. Just nu befinner jag mig i ett sådant tillstånd. Egentligen handlar det inte om mig.. men jag är en del av det hela. Tillvaron förändrades. I den förändringen kom också jag att påverkas. Jag klagar inte.. när jag gav mig in i det gjorde jag det med öppna ögon där jag visste att saker skulle behöva korrigeras.. där min plats i tillvaron skulle sättas på undantag och komma i skymundan.

Det är helt okej.

Ovissheten i vissheten är ändå svår att bära. Ovissheten vart min plats kommer att bli när allt är över.. vissheten att jag ändå är viktig och betydelsefull i tillvarons situation. Ovissheten bär också med sig en viss form av tystnad.. och ändrad attityd.. eller: frånvaron av tidigare utbytt ömsesidighet. Det är viktigt å andra sidan att denna tystnad får råda… det har med läkningsprocessen att göra.

Tålamod är en dygd.. att vänta och avvakta är ett måste.. Det är jag skyldig. Det hela måste få en ärlig och rimlighetens chans.. och jag skall ingenstans.. jag väntar.. för just nu kan jag inte berätta…. kanske det aldrig blir så heller. Det får tiden visa.. Kanske blir det aldrig läge att berätta.. men det är min skyldighet att avvakta tills såren bildat skorpor som lagt sig och trillat av.

Jag finns ändå här.. med mitt svar… redan nu… om det är läge.. men om läget avgör inte jag…

…. är: :arrow:
Create cool Profile Comments

I alla fall har han det beteendet, vår Gustav. Han har pinkat in hela bostadsområdet som sitt revir och varken dobermann, rottweilers, skatflockar eller andra tänkbara, för honom naturligt, ”fiender” rår på honom.. men säg, visst är han grann Han går här hemma och är diva nr 1 och kunde han säga något på vårt språk, skulle det låta hela dagarna: ”Allt ljus på mig” Nu nöjer han sig med att i sitt agerande visa vad han menar :mrgreen: och han kan vara nog så påfrestande.. Vem har sagt att ungdomar kan vara jobbiga under en viss period i livet?? DÅ har ni inte träffat Gustav ??:

.. jag tänker på här? :oops:
Make custom Glitter Graphics

Detta är ju något vi har vuxit upp med: Att vi måste ta seden dit vi kommer. För mig är det en självklarhet att göra det om jag besöker ett annat land. Det kan ibland räcka att byta landsända i Sverige för att seden är något annorlunda än den där jag bor. Det kan handla om hur vi möter/bemöter vår omgivning. Det behöver inte vara så stora saker det handlar om.

Vi vet i Sverige att här har det gått över styr och vi skall ta seden av de som kommer hit. Jag vill påpeka att jag på INTET sätt är rasist eller har emot andra kulturer i vårt avlånga land. Vi har mycket att lära av medmänniskor från andra länder och kulturer. Men jag tycker ju att Sverige har gått för långt (vissa kommuner) när de nekar barnen att sjunga ”Du gamla Du fria” på skolavslutningar ”med hänsyn till våra invandrare”. Det var svaret jag fick när vi kom till Kalmar och vår första skolavslutning här. Vi kom från ett Svenljunga där vi varje skolavslutning inför sommarlovet sjöng den på skolgården. Men hyckleriet visade sig bakom lyckta dörrar i min yngste sons klassrum då Sverige vunnit fotbolls-VM, tror jag det var, samma dag som skolavslutningen var. Då säger lärinnan att ”Vi kan ju sjunga den till ära för att Sverige vann…. om inte våra invandrarbarn tar illa upp”

Det var två barn från andra länder där jag vet att familjerna lever så svenskt det går. Vilket ansvar la inte denna lärarinna på dessa båda barn? Men inte bara det: Hon bad om tillåtelse att sjunga svenska nationalsången!!!

Läs vidare »

.. i form av ett kedjebrev och sådana vidarebefodrar jag inte..men det var så fint att det vill jag vidarebefodra här:

Människor kommer in i Ditt liv av en orsak, för en period eller för resten av livet.
När Du förstår orsaken, kommer du också att förstå hur Du skall förhålla Dig till denna person.

Det sägs att kärleken är blind, men vänskapen är klarsynt.
Tack för att Du är en del av mitt liv, antingen det är för en period eller för resten av livet.