chattens.se

.. och ner som en pannkaka. Har jag inte alltid sagt att man skall vara försiktig med vilken reklam man väljer att bli lurad av? Hur rätt kan jag väl ha i denna värld där vi tillåter oss luras av både det ena och det andra?

Det är ju nästan så jag hoppar jämfota av glädje när jag läser i Expressen att tandläkarförbundet (äntligen) tar bor sin symbol för munsköljmedlet Listerine! Att de alls ställde sig bakom produkten från början, är för mig ett stort frågetecken.

Läs vidare »

Hur länge har vi haft vinter i Sverige? Hur många år har vi haft bil i Sverige? Åtskilliga tusen år av VINTER har vi haft… och kanske ett hundra år med bilar på våra vägar, om än inte lika många fordon från starten som idag..

ÄNDÅ, gott folk, höjer vi på ögonbrynen, ser chockade ut och säger: ”Va’? SNÖ? Halkan kom plöööötsligt! Jag hann liksom inte byta till vinterdäcken…”

Årets rubriker är redan på löpet: Expressen pratar om snökaos! I år igen!

Vi hamnar i bilköer och kallar det snökaos för på något sätt hade vi missat redan när vi gick ut och satte oss i bilen, att det snöade! Eller vi hade missat att vi faktiskt snart är i NOVEMBER.. och då kan det verkligen komma snö.. på riktigt i levande livet. Visst är det i en sagovärld vi lever? Helt plötsligt, år efter år, lika säkert som att måndag kommer före tisdag… får vi snö i någon form.. och lika chockade och oförberedda står vi år efter år… ”Snön kom så plötsligt…. ”

Tre unga kvinnor sitter och pratar om deras tappra försök att sluta röka. Med ett halvt öra höra jag på deras argument och hur de gör och inte gör. Alla vet vi ju att tobak är beroendeframkallande i alla dess former.

Jag fick verkligen hålla i mig hårt så jag inte brast ut i ett rungande gapskratt, när jag hörde följade dialog:

Kvinna 1: ”Jag har plåster.. Det funkar rätt bra”
Kvinna 2: ”Du har inte funderat på nikotintuggummi?”
Kvinna 1: ”Nej. Det vill jag inte ha. Jag har hört att man kan bli beroende av dem”

Behöver jag kommentera?

Jag är förundrad över hur lätt det går att sälja tobak i annan form än i den rykande. Det är nikotinet som gör oss beroende och i tuggummi, plåster och alla andra sluta-röka-preparat finns just nikotin, det ämne vi behöver bli av med ur kroppen för att sluta röka.. Ändå köper man nikotinet i alla former utan just i ciggens. Det är ungefär som att säga till en alkis att ”drick öl i stället för sprit”.. Jaja.. var och en gör ju sina val och jag önskar ju alla som försöker sluta röka all lycka till! Vissa säger att det är svårt (för att man intalar sig att det skall vara det?? ) medan andra tar det för vad det är och slutar och är nöjda med det. (Jag har varit rökare och hade förmånen att kunna sluta rakt av)

.. eller tänkte man alls? Jag läste det redan igår men blev så upprörd över hur man som vuxna kan göra.. och då speciellt som förälder.. Läs Expressens korta artikel om den 8-årige pojke som fick provskjuta en K-pist… och dog! Han sköt sig själv på något vis…

Att USA har relativt fri tillgång till vapen, är skrämmande i sig när vi ser hur våldet med just vapen inblandat, ökar. Att man som förälder tar med sin lille pojke på en vapenmässa, är ruggigt skrämmande. Vilka signaler får pojken? När man som instruktör anser det är okej att visa detta lilla barn, som knappt är större än själva vapnet, att provskjuta.. då är man väl mer än korkad, antar jag. Inte ens i mitt annars så rika ordförråd finner jag något som kan beskriva den idiotförklaring jag skulle vilja ge denna instruktör och pojkens föräldrar… i alla fall pappan. Det framgår inte om mamman accepterade att pojken var på mässan.

Man klassar det hela som en olycka. Jag klassar det som mord alternativt dråp. Arrangör, instruktör och fadern bör ställas inför tinget. Arrangören för att den godtar minderåriga besökare (gratis inträde till alla under 16 år) barn, som borde hållas borta från vapen så långt det är möjligt. Instruktören för att han tillät ett så litet barn hantera en K-pist trots riskerna.. och pappan för att han var så innerligt korkad att han tog med sin son på en mässa som förespråkar vapen och våld, död och sorg. För en mässa med vapen stödjer ju inte freden, precis.

Tack för ordet!

Ja, vad skall man säga? Kan vi lita på statistiken eller skall vi bara göra vad vi kan för att överleva? Enligt Barometerns lilla notering om överlevande i bröstcancer, så är det nära 9 av 10 som besegrar den. Barometern i sin tur har tagit sig en titt på cancerfondens bröstbarometer.

Vad jag reagerar på är följande: ”Längst ner på listan över hur många kvinnor som fortfarande lever fem år efter att ha fått sin diagnos finns Blekinge med 85 procent.” Inte just att man nämner Blekinge.. utan man tar upp hur många som lever 5 år efter diagnostiseringen. Jag vill veta hur stor risken är att återfall sker efter 5 år.. Hur många lever fortfarande, och då helst utan återfall, efter 10, 15.. säg 20 år eller mer? Kan man verkligen ställa en statistisk diagnos på överlevnad om man sträcker sig bara 5 år?

Klicka på Barometerns länk och se om just Ditt landsting tillhör de, enligt statistiken, som har hög överlevnadskvot.