chattens.se

En buss med passagerare gick sönder. Alla passagerare går av för att kliva på en ersättningsbuss. För mig har det alltid varit busschauffören som haft ansvar att gå igenom bussen för att se att ingen passagerare är kvar på bussen. Men så var visst inte fallet med en händelse i Linköping.

En man med Downs Syndom glömdes kvar i 18 timmar och hittades först av en bussreparatör på verkstaden! ”– Det blev ett missförstånd mellan trafikledaren och chauffören om vem som skulle kolla igenom bussen.” säger informationsansvarig på Veolia transport.

Jag tror inte det var ett missförstånd. Man måste ha klart för sig i alla lägen vem som bär ansvar när en buss lämnas! I mina ögon är det bara lama och tama ursäkter som inte är godtagbara! Vi får vara glada att det inte hände under helgen som var, som det står i artikeln Då hade mannen inte överlevt!

Hur ofta har vi inte kunnat läsa i dagstidningar om övergrepp på minderåriga tack vare en viss communitysite. När unga flickor tackar ja till träffar med okända män, som utger sig för att vara pojkar i deras egen ålder och det slutat med våldtäkt och i värsta fall mord, så har tidningarna skrivit stora, svarta feta rubriker om hur just den där ungdomssidan är skuld till det hela.

Jag anser att det inte är sidans fel utan hur användarna använder sig av den. Om äldre män, som är pedofiler, utger sig för att vara unga pojkar för att få fatt i flickorna, så är det inte internetsidans fel. Om unga flickor accepterar att träffa för dem okända ”unga pojkar” som det inte har en aning om vem de är, så är det inte heller internetsidans fel. Dessa unga flickor, men också pojkar, borde fått undervisning hemma i internetetik, att inte träffa någon de inte känner, oavsett vad samtalsparten uppger. De skall aldrig någonsin träffa någon som är okända, speciellt inte om föräldrarna inte är med. Man vet aldrig. Man kan inte skylla på internet.

Idag står det rubriker om hur Facebook kraschar äktenskap! ”Facebook förstör var femte relation.” Läs vidare »

”Den som är blyg märker snart att han inte haft någon anledning att vara blyg, och att det i själva verket inte är någon som lägger märke till honom.” Robert Lynd

Ibland blir vi generade inför andra. Vi kanske just har fått tandställning eller bytt frisyr och är rädda att alla människor skall stirra på oss. Då slutar vi att le och böjer ner huvudet när vipratar. Men det finns ingen anledning att skämmas bara för att man känner sig annorlunda. Om vi börjar le igen, kommer vi snart att märka att nästan ingen har lagt märke till att vi har tandställning eller ny frisyr. De ser bara vad vi bär inom oss.

Det räcker med att vi lyfter på huvudet och ler. Vi kommer till vår förvåning att upptäcka att inte ens våra bästa vänner har lagt märke till de yttre förändringarna som egentligen inte betyder något. HUrdana vi är innerst inne är betydligt viktigare än hur vi ser ut. Ett leende, när vi känner oss generade, hjälper oss att acceptera oss själva sådana som vi är.

Varför är jag blyg och generad?