chattens.se

Jag trodde det kanske var mellansonen som kom för att hämta hem sin lilla katt Zimba. Sonen brukar roa sig med att ringa på så där innan han kliver in.

Men nu var det ingen som klev in.

Utanför stod en man och tryckte två blomsterbuketter i handen på mig och önskade mig trevlig sommar. Känselspröten for ut direkt i pannan på mig och jag anade oråd. Då började han berätta om den ”förening” han tillhör, en ”nystartad förening” som säljer blommor till förmån för barn i ett visst land. (föreningen Bluff och Båg, skulle jag tro) Han visade sin ”legitimation” som bestod av ett liknande plastkort som vi har inom landstinget med foto och yrkestitel. På detta fanns en del flaggor och han pratade på så vansinnigt att jag inte fick ro att läsa vad det stod på hans ”id-kort”.

Det är försäljningstaktik att sticka blommor i handen på den som öppnar. Det är svårt att säga nej då. Men inte för mig. Jag är stenhård! Vid något tillfälle blev jag utskälld för att jag vägrade köpa blommor till ”förmån för barn” i vissa länder. Jag kan också göra mig ett ”id-kort” och knacka dörr och sälja blommor (vart de nu fått alla dessa ifrån.. ) och säga att det är till bättre behövande.

Det finns en vits med att inte ha pengar hemma i plånboken. Man KAN inte handla då. Visserligen hade jag lite mynt i plånbokens myntfack men jag sa att jag redan skänker pengar till just det landet (ren skär lögn och inte skämdes jag heller) Då sa han att jag missuppfattade honom och upprepade vad han lärt sig säga: att han kom från en nystartad förening… osv. Jag stod på mig för det är jag som bestämmer om jag vill köpa blommor (”ge pengar”) till det syfte han påstod (vilket jag inte tror på en sekund) Sättet han först tvingade in buketterna i min hand, var också en del av orsaken till att jag tackade nej. Men framför allt: Jag köper inget/stödjer inget vid dörrknackning! Vill jag skänka pengar till någon organisation, gör jag det via de som redan är godkända och då kan jag också skriva på inbetalningskortet vart min del av dessa pengar skall gå.

Han fick tillbaka sina buketter och sa att ”Jaha.. ja, DU bestämmer ju vilka Du vill hjälpa. Lycka till” hördes det… och det kändes som ett hot.. Hmm.. jaja.. det återstår att se vad som sker.

Men hos mig kan de, likt gamla luffare, rista in sitt märke: ”Snålkärring” bäst de vill. Det handlar inte om snålhet… utan om att jag ger inte pengar hur som helst till vem som helst och speciellt inte till dörrknackare som säger att de är en nystartad svensk förening som samlar in pengar till ett visst lands barn. Samma ”förening” härjade för några år sedan.. och var också då ”nystartad”.

Var och en gör som den vill men jag vill ändå gå ut med en varning: Tro inte allt som sägs när det ringer på dörren. Skänk gärna pengar men gör det via de redan godkända organisationerna. För min del får dörrknackning i försäljningssyfte förbjudas enligt lag. Tänk alla äldre som inte kan säga nej, som kanske tror på detta.. alla med begåvningsnedsättning som har eget boende.. de kan man kanske lättare lura av pengar. VÅGA SÄGA NEJ vid dörrförsäljning! (om Du nu inte vet att det är ungdomar i den lokala idrottsklubben som DU kanske stödjer)

Trackback URI | Comments RSS