chattens.se

Igår kördes TV’n hem till sonen som skulle ha den. Många undrar hur det skall gå att klara sig utan TV, några säger att jag aldrig kommer att klara det (Talar de om sin egen oförmåga att vilja klara sig utan?) medan ytterligare några klappar mig på axeln och tycker det är ett rätt beslut. Oavsett vad andra tycker, så är valet helt och hållet mitt utifrån mina behov.

Kvällen igår avrundades med en timmes promenad med Tiger. Han har fått stå åt sidan lite under veckan. Inte så att jag struntat i honom och hans behov, inte alls! Dock har det inte blivit de där timmes långa turerna som vanligt sker. Men vi vände på det igår kväll, som sagt. Det var en skön kväll och han var lite stingslig. Han måste ju få säga sitt och han var missnöjd med mig under den gångna veckan. Matte skäms

En snabbrunda runt på nätet och sedan stängde jag ner. Kl 22 släckte jag ner för att bädda ner mig i sängen. Jag valde att fortsätta läsa på boken jag just påbörjat: ”Matthandlare Olssons död” av Karin Wahlberg Det var skönt komma i säng i bra tid. Det blev sällan det när jag hade dumburken hemma eftersom jag zappade mellan kanalerna i hopp om något intressant debattprogram eller dokumentär eller annat spännande och nyttigt vetande… och oftast slumrade jag i soffan.

Natten blev väl inte så bra. Först hörde jag ett krasch… och någon av katterna hade vält ner min ljusstake jag fick av syskonen Johansson när jag var klar med min utbildning 2007. Den klarade sig helskinnad men jag vaknade ju till. Sedan fick Tiger för sig att krypa upp i soffan (jag har just påbörjat kampen om att han inte skall vara i den) ett par gånger och jag fick kliva upp och visa honom tillbaka till sin säng. När jag väl kommit till ro och somnat, ringde klockan 07.

Jag somnade om men bara 25 minuter. Det var lika bra att kliva upp och göra mig i ordning och ta en runda med Tiger. Kl 09.15 skulle jag ju vara hos min massör och få min dos av hälsosam omvårdnad. Det är alltid lika härligt att gå till min massör och bli omhändertagen. Men det kändes verkligen att kroppen var en aning ur spel.

Sedan tog jag Tiger med mig kl 12 på en promenad till kyrkogården för att tända ett ljus hos Tommy. Det var ett tag sedan jag var där, kanske 3 veckor. Först fick jag sopa undan all snö så jag hittade lyktan och där satt jag en stund och pratade lite med Tommy. Tänk, det har gått 1,5 år sedan den där dagen…. sorgen har lagt sig tillrätta och lämnat plats åt den ständiga saknaden…. och saknar honom, det gör jag. Ibland gör det så ont.. så vansinnigt ont.. då tänker jag på hur ont har föräldrar, mormor och barn har… Det lindrar inte min smärta, inte alls.. men det ger mig förståelse för deras. Tommy var ju ändå min allra mest trogne och lojale vän.

Jaja… man gör så gott man kan och väl hemma igen efter 2 timmars promenad, började jag läsa på den bok som en kollega lagt i min brevlåda när jag var och fick massage. Den heter ”Munken som sålde sin Ferrari” av Robin Sharma. Boken handlar om sådant som jag funderar på… livet, en bättre livskvalité. Boken är en berättelse om att uppfylla sina drömmar och förverkliga sig själv. Det är något jag jobbat på i många år…Det är en spännande och rolig berättelse.

Sonen som just flyttat ringde och ville ha med mig till hyresvärden då kvinnan som gjort besiktning på lägenheten, hade missat massvis med fel. Fel som sonen kan leva med men vill ha den i protokollet så han inte åker på det. Just den kvinnan är relativt ny, kanske sedan 3 år, inte speciellt ung men ack, så tjurig. När sonen varit och påpekat en del grova brister, nekar kvinnan bestämt till att hon kunnat missa detta.. och då är det ju bra att ha med mamma som kan backa upp. Jo, det är klart det skall ses över.. och självklart skall det skrivas in i protokollet..och visst skall det kollas igen. Kvinnan gjorde sitt bästa med att vara trevlig… med en och annan blick på mig.. men det kostade henne verkligen en rejäl ansträngning. Tack och lov är min egen kontakt den andra kvinnan på kontoret.

Hemma från hyresvärden kom sonen med hem en tur. Han har inget internet än och behövde komma ut för att ordna med en del saker. Jag tog upp boken och läste vidare, sonen gick och jag fick lägga boken ifrån mig och slumra en stund. Det kostar på att sova dåligt om nätterna och promenera i kylan några timmar. Huvudet värker och det är väl som det skall vara en dag som denna. När jag slumrat klart, fortsatte jag läsa och hungern satte in. Jag startade datorn och rostade ett par mackor. När jag öppnade mailen hade jag fått ett underbart bildspel med vacker text från någon som betyder mycket. Det fick mig att brista i tårar och det handlar nog mer om att innehållet i bildspelet tog upp just det jag läser! Detta helt utan att avsändaren kände till boken. Det kändes verkligen som en signal att fortsätta denna min inslagna bana.

Under många år har jag jobbat med just att försöka lära mig att leva nu och släppa det som jag inte kan göra något åt, men som förälder med barn hemmaboende, blir det ibland svårt att få till den där tiden där jag vill vara själv.. Nu kan jag ge mig all den tid jag behöver lägga på det och där är en av orsakerna till att TV’n inte finns kvar här. Nej, jag saknar den inte… kanske gör jag det ibland.. men då finns ju alltid mina barn och grannar att titta på TV hos.

Trackback URI | Comments RSS